Vill börja med att säga förlåt till alla!

Jag är inte vad jag varit, mår så otroligt dåligt nu och känner inte mig själv längre..

Jag har ingenting längre, onget jobb, ingen bostad för jag bor tekniskt sett på gatan. Jag har försökt att få alla runt mig att må bra, men blir bara huggen i ryggen och ingen vill hjälpa mig. Eller jo snacka går bra, men att föra en handling går inte, eftersom folk ändå bara ser mig som en pest och en jävla börda o sona ögon. Anledningen till folk säger saker är endast för att det skall se bra ut!

Nu har jag gråtit konstant i ett par veckor och mått verkligen skit..

Igår var det otroligt nära att jag tog livet av mig, men efter en övertalan från den bästa jag har (trots att den personen svikit mig massor) så valde jag ändå att lyssna på denne..

Så det blev en tripp i polisbilen hem till personen som ville skydda mig.. 

Så nu ligger jag med tårar i hela ansiktet och förbereder en tripp till Varbergs psykiatri.. känner mig så otroligt liten och ingen livsglädje alls.. men nu vet ni, detta är inte pga uppmärksamhet utan endast för att ni bör veta!

Ses vi kanske igen om allt blir bra!